Dejta så många som möjligt och gärna samtidigt

 Jag saknar att känna mig speciell.

Varför känns det som att de flesta där ute alltid letar efter något annat?

Jag pratar bland annat om dejtsidor, eller folk på krogen.

Varför vill ingen lära känna en som person?

De flesta är bara ute efter sex, ja faktiskt.

De skriver ett kort mail om att man är snygg och sen fortsätter de med, "ska vi hångla?"

Eller så skriver de lite vanligt först, som att de vill låstas vara något annat, för att sen snabbt gå över till, sex. "Hej, dig skulle man vilja skeda, fast jag skulle nog inte kunna hålla mig då."

Finns det någon respekt i dag?

Frågan kommer nästan alltid på dejsidor, "vad är du ute efter?" 

Fast det står tydligt i min profil att jag vill ha ett seriöst förhållande. 

De kanske tror att jag ska ändra mig? 😂

Jag saknar att känna mig speciell och jag saknar att känna att någon är speciell för mig.

Någon som är genuint intresserad av en enda person.

Har det dött ut?

Mycket känns väldigt ytligt i dag, visst, som det sägs, ytan får en att haja till och insidan får en att stanna. Men bara? 

"Vi har jätte kul i hop och förstår varandra bra, att umgås är lätt, men jag kan inte bli i hop med dig. Men vi kan vara kk."

"Jag har ett öppet förhållande, min sambo är nr.1. Jag trivs med dig väldigt mycket och vi är väldigt lika, men jag kommer inte att lämna henne, trots slitningar i relationen, men vi kan vara kk."

Hur viktig och speciell känner man sig då? 

Om man är en sådan vacker och fantastisk person, varför missbrukar vi det då?

Intresset för bara en människa, vad den personen gör i sitt liv, vad de har för ögonfärg, att längta efter att få drunkna i dennes ögon, att vilja vara med den personen ofta, att alltid vilja ringa och messa. Att se fram emot att dejta just denna personen. Att vara förväntansfull, nervös. Att bara se DEN personen. Att den personen är värdefull för just dig!

Vart tog det vägen?

Nu ska man gärna dejta så många som möjligt, gärna samtidigt och gostha den personen vid minsta lilla missförstånd. Kvantitet istället för kvalité. Slit och släng samhälle, gäller det människor också?

Varför har det blivit såhär?